Panik

Panikhake heter den ju, den där finurliga uppfinningen som gör att man med ett enkelt ryck kan få loss en häst som har fastnat med grimskaftet runt ett framben eller en bindbom. Men om man håller om en sådan hake när man leder en lite pålle som rycker till, jag då är pållen loss. Detta var vad som hände på väg till terminens första tävling, eller träningstävling pay&jump på Runsten. Jag leder Dip, nytvättad och fin, mot transporten när hon plötsligt är lös. Kanske var det våren, morgonsolen och alla fåglarna som sjöng som gjorde att hon ville känna livet i sig. För hon for i väg som en pil, över den isiga gårdsplanen där man egentligen hade behövt skridskor för att ta sig fram. Tack vare snabb hjälp av goda stallkamrater och en hink med gottis så fick in henne i en tom hage. Men oj, vad hon njöt av att kuta omkring bland äppelträden i Annas trädgård :-) Själv var jag alldeles för skärrad för att klara att lasta henne, så tack snälla Jenny som gjorde det åt oss :-) Jenny är en sån där cool unghäst människa som inte ens förlorar fattningen när hennes vackra treåring skenar runt ridhuset med en vagn på släp. 23 minuter försenade blev vi, och hann i tid för att Sofia skulle hinna gå banan nio hinder med flera roliga svängar och en två kombination. Och så red hon så fint! Hon kom lite för snävt på nionde och sista hindret, en bom föll och fyra fel, men Sofia och Dip såg båda två så nöjda ut efteråt. 70 cm. Trevligt också med så många som vi kände som var där, båda för att tävla och handräcka.