Förgiftningar

I dessa grönskande tider får jag många frågor om förgiftningar och giftiga växter.

Hästar känner inte vilka växter som är giftiga, tyvärr. Det är en myt. Däremot smakar giftiga växter ofta fränt eller doftar illa vilket gör att de ofta undviks så länge det finns annat att äta. Risken för förgiftningar ökar alltså då betet minskar.

Jag rekommenderar en titt i floran för att lära känna igen de vanligaste giftiga växterna i det egna närområdet och kanske tala med någon klok gammal gumma som vet!

I Sverige finns ett 100-tal giftiga växter och det tråkiga är att när djur smakat på en sådan är det inte ovanligt att de utvecklar ett begär efter den...

Växtförgiftning ger oftast en diffus sjukdomsbild då de flesta innehåller flera olika gifter med olika effekt. Oftast behövs också en tids exponering för giftet innan man ser klinuska teccken. Vanligast är irritation i mag-tarmkanalen och senare rörelsestörningar och kramper.

Beskriver här några av de vanligaste helt kort, mer info finns såklart på nätet.

Alsikeklöver: kan ge fång, koagulationsrubbningar och fotosensitivitet, dvs opigmenterade hudområden rodnar, blir inflammerade, svullnar och dör i värsta fall av sk nekros.

Smörblomma: är giftigast vid blomning men dödsfall är ovanligt. Den smakar beskt vilket gör att hästarna undviker den så länge annat finns. Smörblommans gift inaktiveras av torkning varför hö med smörblommor inte är farligt. Huden kan bli irriterad om hästen legat i smörblommor och äter den mycket ses salivering, magsmärtor och diarre´.

Sprängört: växer alltid nära vatten och är dödligt giftig för hästar och den verkar vara smaklig.

Stånds: är vanlig i hela Sverige och en av de giftigaste men smakar bittert och äts alltså ej normalt. Denna växt är även beröringsgiftig.

Viktigt är alltså att stödfodra när betet börjar bli dåligt för att undvika att hästarna börjar knapra på giftiga saker!