Seger i Håbo för mig och Don Cameron!

Vi gillar helt klart taskiga förhållanden och presterar på topp under lite extra press… :)

Framridningen var helt katastrofal – stackars arrangörerna hade försökt att bättra på underlaget, men bassängen blev bara jättedjup sandgegga som jag inte ville utsätta min häst för. Gabbi hade ridit fram hemma, vilket var smart. DC fick hålla tillgodo med transportsträckan mellan paddocken och ridhuset, ca 30*5 meter grusplan där vi gjorde all vår framridning. Han kändes ändå riktigt fin!

Så bytte jag till ett par torra handskar, mamma fick torka tyglarna med handduk och DC blev av med ländtäcket. Jag och min tvåfärgade häst – fux på bakdelen där täcket legat, mörk svettfux på resten av hästen – gick in i ridhuset och körde verkligen järnet. Jag är så otroligt nöjd med vår ritt – DC kändes kanon både vad gäller form, gångarter och uppmärksamhet, han bar sig själv bra, var mjuk och smidig och lyssnade 100% på mig. Programmet flöt på helt utan missar och jag log så att jag nästan skrattade när vi red sista mellantraven på medellinjen – så galet lycklig över den fantastiska ridkänslan.

Som tur var tyckte inte bara jag utan även domaren att vi gjorde ett bra jobb – det blev 68,67 och SEGER med drygt 3% marginal! :D

DC kunde skatta sig lycklig som fick ett värmande segertäcke på sig och slapp springa ärevarv naken och blöt ;)

Blööööt DC och blööt rosett

Fina, duktiga Don Cameron

Pappa satte sågen i plywoodskivan för att göra en plats för DC-plakett nr 22